Solsken och frusna skinkor ...

Gårdagens skejtpass slutade med en frusen men dock vinbärsdoftande gluteus maximus, sedan korken på vätskebältet började läka. Märkte det först, när den mysigt jumma vinbärsdrycken började svalna i den 10 gradiga kylan och jag skulle huka mig frammåt i en efterlängtad nedförsbacke ... Efter 5 km var värmen helt borta. Att skejta med kallingarna fulla i vinbärssaft, jagad av en gubbe som åker klassiskt ... fy fan! Men skam den som ger sig! Ett par nedkylda, smått frostskadade skinkor ska inte stå mellan mig och segern i racet som min "motståndare" förmodligen var helt omedveten om. I en av uppförslöporna var han farligt nära. Vet inte om det var syrebrist eller paniken av att bli omkörd av en till synes 70 årig gubbe. Men jag funderade allvarligt på att vända mig och påtala att jag inte bajsat ner mig, det är "bara vinbärssaft" ... Valde att bita ihop och kämpa på istället ... Efter 8 kilometer var segern säkrad och den lilla skvätt saft som inte letat sin väg ner i brallorna, fick fukta strupen. Kanske skulle prova en vätskerygga i stället, med sugslang. Eller varianten med hjälm och burkhållare ...  

Dagens åkning i slalombacken bjöd på en gnutta eftermiddagssol som påminde om att en ljusare framtid väntar! Jättehärligt före med måttligt långa köer och ett kaffe som smakar som bäst när man kört några åk i backen. Nästan fjällstäming med tjock vit snö som hänger ned från taken. Som toppning på en härlig dag fick SAIK smiska upp Luleå i kvällens derby. I sann sportsmanship anda skänkte jag mina kondoleanser till kollegorna i Luleå, man vill ju ändå vara en god vinnare ... *fniss*

Emmy och Alex är i USA och jag saknar dem otroligt mycket, men det känns ändå kul att de får ett minnesvärt och häftigt nyår i Florida.

Vinterdag på vårtan

Packade in skibumsen i bilen för en dag i vårkasen med utförsåkning på schemat. Efter att ha fyllt ryggan med kaffe, oboy, korvtermos, bullar och diverse tillbehör var det bara att sätta kursen mot backen. Helt okey före, men någon manchesteråkning blev det inte då vi missade första timmens åkning. Lite folk gjorde att vi slapp långa liftköer, som annars pajar åkningen då backen inte är särskillt lång. Det roliga med Vårkasen är alla man känner som är där oavsett väder. Det finns några hardcorefamiljer som inte backar för skitsaker som halv orkan, minusgrader och snö upp till midjan.

 

Efter någon timmes körning blev det dags för den sedvanligt näringsfattiga, men ack så enkla varmkorven. Nedspolad med oboy visade mätaren på full tank, och sen var det bara att gå loss på backen med nya tag ... och hopp!

Axel satsar på en 360 som blir en 180 som slutar i djupsnön under glada skratt och tillrop. Tack till Malin som bärgade honom ur snön!

Själv känner man hur det värker i knäna när man ser ungarna fara genom luften och landa helt oberörda. Givetvis kunde man ju inte låta bli och prova, efter det att man förvissat sig om att inga vittnen finns närvarande. Men den forna glansen har falnat och likstelheten har börjat göra sitt inträde i kroppen. Det kan ju också spela in, att man de första 20 åren av aktiv träning, kan summera stretchingpassen på ena handens fingrar ... finger.

Lavinbjörn ...

Trots att det snöade mer från sidan än från himlen, trotsade vi blåsvädret för en utlovad slalompremiär i hemmabacken. Axel hade ett par twintip som behövde testas och en del överskottsenergi att göra sig av med och den här gången hade även jag det ... Även om periärvädret för skidklubben inte var det bästa, så var ändå uppslutingen god. Med röda kinder och näsor dök det ena bekanta ansiktet upp efter det andra. I blåsten och snöandet blev föret en kombination av pistat och pudersnö med en del förrädiska sladdvallar men kul var det! Utbyggnaden av fiket blev bra med ännu mer utrymme för skiduthyrningen och de som vill byta om från pjux till skor och tvärt om.

Allt eftersom tiden gick började folket lämna backen och i slutet hade vi nästan den för oss själva. Lite surrealistisk med en folktom backe, liftar som går och musik som brölar ur högtalarna. Kändes som pistvakt, det enda som saknades var brölet från självaste lavinbjääärn.

Efter en kopp kaffe och en läsk i lilleman körde vi några åk till innan det var dags att dra sig hemmåt för att avnjuta lite hockey i TVsoffan, och känna hur värmen börjar hitta tillbaka i tårna. Nästa gång blir det brädpremiär, förhoppningsvis i lite bättre väder ...

Den här stod parkerad i uthyrningen. Ska snacka med ägaren och förhoppningsvis kanske vi kan få med oss Bella till backen för en provkörning. Det är faktiskt så att man blir sugen själv, ser riktigt cool ut och jä#¤ snabb! Såg ingen mugghållare för termosmugg men det borde gå fixa ... 

Julefrid

Så var den här, doppardagen. Alla luckor sprättade, alla fyra ljusen tända, alla paketen under granen staplade och förbindelseprov med tomten upprättat. *Check* Och när allt är klart ... Julefrid! Tomten som ungarna skulle rycka skägget av fick behålla det även det här året, vilket var tur för dem, för även det här året hade tydligen ungarna varit snälla. Även jag ... Tomtens underrättelsetjänst verkar inte vara den vassaste, men what the heck! Mr. Bore som enl. uppgift jobbar för kraftbolagen håller kvicksilvret nere för räkning rejält. Men om man ska tro metrologerna på YR.no ska det bli varmare till nyårshelgen. Förhoppningsvis ska det ge mig möjligheten att prova sketskidorna, min älskade sambo låtit tomten gömma under soffan. Känner suget!

 

Ljuset den här tiden på året kan bjuda på riktigt coolt bildmaterial, men när tempen ligger på -26 blir man snabbt bekväm, (åldern). Fick bli lite kamerafippel i värmen från hemmets härd. Ska spara ihop lite slantar till ytterligare objektiv. Både ett macro och ett vidvinkel står på önskelistan. Det sistnämda verkar vara mäklarnas favvo. Varit på visningar där rummet som på bild såg ut som 40 kvadrat, knappt rymmer fyra pers. What you see, is not always what you get. Vilket för övrigt, även gäller julklappar ...






Annandagen öppnar skidbacken. Längtar! Skulle vara otroligt skoj att få åka till fjällen igen, men tiden verkar tyvärr inte räcka till. Brädan ligger och väntar uppe på vinden, snart .. snart!

Back in the days

Det är över 30 grader varmt, på radion skvalar arabisk pop och solen är på väg att lämna himlen. Det något skräckslagna leendet hos den här killen, beror till stor del på det faktum att två dive bums, en minut tidigare, var på väg att lämna bilen, medan hastighetsmätaren fortfarande visade på stadiga 100 km/h. Att komma på idén att omförhandla det överenskomna priset med två rejält trötta, (inte helt nyktra), dykare som precis anlänt Egypten, en plånbok fattigare var kanske inte det brajtaste. Men det unika med den här bilden är faktiskt det faktum att den här liraren till skillnad från alla ... ALLA bilförare i Egypten har bägge händerna på ratten, (för stunden). Normalt ligger en hand ständigt på tutan medan den andra används för att ömsom styra, ömsom gestikulera. 

På frågan om säkerhetsbälten, förvandlades hela fejset till ett frågetecken. Varför säkerhetsbälten!? Med en nick mot Koranen som ligger på den fårskinsklädda instrumentpanelen förkunnar vår kille att säkerheten redan är ombesörjd ... Under den fortsatta resan råkar Gunte dessutom vifta ner den guldinramade backspegeln vilket håller på ta ända i förskräckelse. Medan Gunte försöker sätta tillbaka spegeln bjuppar jag på medhavda M&M som faller vår chaffis i smaken så till den grad, att han fyller bägge bröstfickorna på sin svettiga skjorta och nöjer sig med det som betalning. Både för resan och sveda och värk på backspegeln. Första hotellet vi bodde på hette Ela-Rosa, ett gammalt kolonialhotell där frukosten bestod av en långpanna med bönor ... och flugor. Men va fa .. vi var där för att dyka. Frukostproblematiken löste vi genom att ta på oss finaste skjortan varje morgon, knalla över till finhotellet tvärs över gatan och med självsäker min hugga in på deras frukostbuffé istället ...

 

Röda havet är för många sportdykare världens bästa dykvatten med ett otroligt stort utbud av dykcenter och arrangörer med variernade kvalitet och utbud. Jag och Gunte hakade på ett egyptiskt dykcenter där vi kunde extraknäcka lite som guider mot att vi fick sköta oss själva, vilket funkade bra. Vår skeppare var en gammal sjöbuse som kunde sina hemmavatten och första gången jag kom ombord noterade jag att det varken fanns sjökort, gps eller plotter, inte ens en kompass faktiskt. När jag frågade honom efter sjökorten log han med hela ansiktet och pekade med fingret mot huvudet ... tryggt. Men på något sätt hittade han de rev vi skulle till, och hem igen. Alltid med ett leende på huvudet, härligt bekymmerslös.

Ett skönt avbräck från de kalla vattnen i nordnorge! "The Crazy Swedes" som skepparen kallade oss, efter ett dyk på en av de patrullbåtar som sänktes under sexdagarskriget, ett dyk som faktiskt resten av gästerna fick vänta på, medan Gunte och jag fick privilegiet att titta närmare på vraket. Men hur bra än dykningen är i Röda Havet eller Norge för den delen, har Sverige i särklass världens bästa vrakdykning! Lite nostalgi så här i vinterkylan ... Borta bra men hemma bäst! Hörs!

Road rage

Resan upp till Skellefteå blev en av de värre jag varit med om. Torr i ögonen efter att ha stirrat in i snöröken och spanat efter bromsljus och plötsliga möten i 35 mil. Dessvärre hade inte alla lika tur som jag. Strax norr om Umeå ringlade köerna långa efter en seriekrock med flera bilar inblandade i sydgående körfält. Visst har jag gnällt över vajerräckena ur ett motorcykelperspektiv men den här gången är jag ganska säker på att de räddade liv i det mötande körfältet. Längre norrut blev det än värre med ännu tätare snörök och fler avåkningar.

Den här dagen var inte lastbilschaffisarnas dag, speciellt de utländska, men som en bärgare i Skellefteå marknadsförde sig; "your crash, my cash" ... Efter att ha krupit fram till stan var det skönt med en kaffe på favvocafét och vem stod före i kön om inte SAIKs coach i egen hög person. Måste varit ett tecken! Jag menar, en annan har ju varit ute på hal is hela förmiddagen ... Det blir en natt på hotellet och frukost innan jag ska ta ett julfika med ungarna på stan. Få tillbringa kvällen med dem var värt varenda kilometer i snöh---vetet! Kör försiktigt efter vägarna! Nästa inlägg lovar jag att ha lite positivare ton. Det lackar ju trots allt mot jul.

Julstress ...

Julen står för dörren och den som sätter 1000 spänn på en grön jul och kammar hem vadet, kommer definitivt aldrig att behöva jobba igen! Snön vräker ner och tillsammans med en frisk vind bildar den härliga vallar tvärs vägarna. Att julen egentligen handlar om en kille som blev uppspikad på ett kors, begravd i en grotta för att sedan återuppstå från de döda känns avlägset mellan hyllraderna i leksaksbutikerna ... Eller va fan ... Det kanske är orsaken till att vi firar halloween!?

Nu kan ju folk tro att man hatar julen men ICKE! Dock kan man ju säga att man i sina unga år, blev lätt traumatiserad när farsan med en jättekudde innanför västen, och tomteskägg fulla ansiktet lyckade slå sönder vardagsrumsfönstret. Detta i ett försök att överrösta radion som morfar spelade på högsta volym. (döv)

Nåja! känns som det blir att koka kaffe i den stora termosen till resan norrut och träffen med ungarna. Något jag ser fram emot otroligt mycket! Det finns inget paket i världen som skänker större glädje än att få krama om dem och njuta av varje minut i deras sällskap.



Nora har varit och tävlat i draghund i Bergeforsen där hon tillsammans med lagkompisen Emmy knep en tredjeplats! Kanonjobbat! Själv var jag ute i spåret under gårdagen och kunde med ett stort leende på läpparna konstatera att jag varvade två andra åkare! Sweet! Längtar redan till nästa skidpass! =)

Längtan

Utanför fönstret faller snön från en jämngrå himmel där den enda trösten är att termometern visar på behagliga temperaturer. Just nu kan sinnensstämningen sammanfattas i ett ord; Längtan. Har tappat lusten på vintern och drömmer mig bort till grönt gräs, öppna vatten och givetvis en motorcykel som står och väntar i ett garage. Det får bli lite mer sommarbilder att vila ögonen på, i väntan på våren. Jag har ju en dröm om att få bygga ett fritidshus och har ju hittat några drömlägen, här vid klubbsjön vid smitingens havsbad. Men drömma är en sak, bygga en annan och bygglov något HELT annat ... Får fortsätta bläddra i hustidningarna ..

Nä, färdiggnällt! Visst har vintern sin tjusning speciellt vårvintern med utförsåkningen, lift upp, åka ner med ett minimum av denna jä... stakning. Och var smakar kaffe och nygrillad hamburgare som bäst om inte i en nypistad backe? Bakslaget med barnas uteblivna nedresa får bli en uppresa till veckan om allt annat funkar. Längtan är som sagt ordet för dagen, och en roadtripp till Skell är aldrig fel!

Hav och Själ

Sent, borde sova. Men så hittade jag några av de bilder jag tagit vid ett av mina favoritställen vid havet. Just nu saknar jag den platsen, där man kan stänga av mobiltelefonen och bara försvinna för en stund, läsa en bok eller bara vandra iväg i tanken. Titta rakt ut i horisonten och bara ladda batterierna.

Dags att plocka fram kameran igen, gillar att fota och hitta motiv. Någon Bingo Rimér lär man ju aldrig bli ... *fniss* 

Crusin 4 Brusin

Missade gårdagens fight mellan Georges St. Pierre och Josh Koscheck men får ändå ta av mig hatten för St. Pierre som vann matchen. Helt nöjd var han tydligen inte, då segern mot trash-talkern Koscheck inte blev på submission eller KO.  

Frågan återstår ändå; vem led mest under helgen? Koscheck som fick käka upp sitt skitsnack eller Boork som fick genomlida ännu en norrländsk seger. Själv fick undertecknad skulden för en godis i halsen, (dock inte på Boorken), då Skellefteå dönade in 3-1 målet, mot Färjestad. Jaa .. jag lever mig in i matcherna ... 


Den egna träningen har bestått av skidåkning och det verkar ju ta sig. Fortfarande så kass att jag ännu inte kan skylla på utrustningen, men idag har jag lärt mig betydelsen av den där mojen längst ner på staven. Den fyller faktiskt en funktion! Den här gången var det jag som var nära på hamna i diket då staven med jämna mellanrum bara försvan ner i snön. Men skam den som ger sig!  

Kallsup och bakhalt

Gårdagen gick i kylans tecken då vi genomförde en rutinövning i det som är vår vanligaste uppdragsdykning, isdyk. -15 i luften satte både material, fingrar och uthållighet på prov. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" brukar vara den vanliga dängan, vi har rationaliserat ner den till; "Dum, Frys". Det är i förberedelserna framgången sitter. Stort tack till Patrik som upplät sitt hem och kök under dagen. Jäla mysigt ställe, och goood mat!

Matchen mellan SAIK och Timrå bjöd på sann underhållning! Förlängning och straffar som avslutades med seger till laget från guldstaden. Kändes lika fint som träningsvärken i benen efter försök #2 i skidor. Det roliga med att ta upp något nytt är utvecklingskurvan som i början går brant upp. Den här gången var det jag som åkte ifrån någon ... Ok, det var en tant ... och ett barn .. ungen hade ramlat .. MEN skitsamma! Det går frammåt! Tar en vilodag framför 47" aren med en kaffe i näven.

Mean Streak

Det lackar mot jul och den här gången är det inga problem att fylla önskelistan! Har googlat MC handlare, coola custombyggen och känner hur inspirationen flödar. Önskar bara att kassaflödet vore detsamma ... Har fastnat för den sjukt sköna serien "Sons of Anarchy" som inte gör hojåkarsuget mindre. Nu gäller det bara att förklara för min UNDERBARA, (japp fjäsk), sambo att ett wide tire kit står högt på julklappslistan.
 

Kommer att göra vissa mindre modifikationer redan i sommar. Har redan ett V&H system med gryymt muller som säkert kommer reta upp grannarna. 40 års kris ... Sweeet!

I övrigt kommer gymmet få regelbundna besök framöver. Skönt att komma igång igen och sneglar så smått på en sandsäck. Tyvärr finns det ingen boxningsklubb i stan, saknar sparringen.

Sjörapporten

Så har en klen vintersol letat sig upp över horisonten för att kasta lite ljus över ett isfritt bottenhav. Nattens snöande har klätt däcket i ett vitt täcke som sakta börjar övergå i is. De närmaste timmarna har bestått av snöröjning, knacka is och rensopning av däcksbåtar. Nu väntar varmt kaffe och för vissa, torra kläder ...

Biggest Looser

Chocken har släppt och nederlagets bittra eftersmak har börjat lämna munnen. Hemmalaget fick en käftsmäll som de inte lyckades hämta sig från under hela matchen. Någon skräll tycker jag ändå inte att det är. Såg Modo smiska upp Timrå rejält, med ett rutinerat spel av ett lag som äntligen tycks ha lämnat prestigen på hyllan, och som spelar hockey, för att det börjar vara roligt igen. Dessvärre fick jag följa matchen på text-tv vilket inte gjorde saken bättre. 

Bland medgångssupportrar och läktarexperter gnälls det förstås om tränarbeslut och dommarinsatser, men vad göra? Ibland måste man gå "all in", när varje match handlar om seger. Grattis får jag väl säga, även om det tar emot, men det kunde ju varit värre. Det kunde ju varit Djurgården ... :)

Börjat hitta tillbaka till gymmet men saknar faktistkt den gamla hederliga sandsäcken! På menyn står proteindrinkar spetsade med pumpakärnor och krossat linfrö. Mumma för magen! Dags att dra på löpartightsen och dra ut i vintermörkret. Pulsklockan? Japp! Har äntligen börjat lista ut hur den funkar!

Fight Night Report

Hola alla skrubbisar! Som utlovat ska en rapport från lördagens MMA-gala på Hovet lämnas. Efter en djävla massa strul med SAS så lyckades slutligen två av bockarna Bruse landa i huvudstaden. UFC är jämställt med porr i våra ögon så det var med höga förväntningar vi begav oss mot Hovet. Det första som slår mig är att pissoarkön ringlar ut till Söderstadion typ. That's bad cause I really need to go. Håller mig igenom de första två fighterna men sen är jag nära en tap out. När jag äntligen når rännan efter en kvarts köande är det som att öppna en kran. Tänk er Jim Carrey i Me, Myself and Irene. Utan duschdraperi och omgiven av Bandidos. Var det något det kryllade av i Hovet denna kväll så var det feta halskedjor, tatuerade överarmar och silikon. Samt en och annan kändis. Hur var det med underhållningsvåldet då? Ja, vi fick i alla fall se en svensk världmästarinna. Vilken underbar känsla att se Frida vinna titeln på hemmaplan. Hovet kokade. Rickard Nordstrand äntrade ringen hand i hand med Markoolio som hade specialskrivit en sång kvällen till ära. Kul för Rickard att få vinna inför sin hemmapublik. En snubbe från Trinidad som såg ut som han var 50 bast och slogs som han var 75 fick bröderna att avfyra ett asgarv från läktarplats, skadeglada som vi är. Misshandel beskriver nog fighten bäst, såna där ojämna matcher som får moralkärringarna att vilja förbjuda kampsport i landet lagom. Galan blev så mycket bättre när Petter och September underhöll oss i pausen. Fast the main event sög bigtime. Bob Sapp var precis den mes jag förutspådde. Som så många gånger tidigare gjorde han en läggmatch. Första riktiga sparken som Jörgen träffade rent med skickade jätteapan i backen, gråtandes. Efter 90 sekunder flög en handduk in i ringen och matchen var över. Pinsamt. Gorillan måste ha haft en hyfsad timlön just denna kväll. Dålig PR för sporten var det i alla fall. Hursomhelst, en trevlig kväll. Synd att du inte kunde närvara Mike, du missade en helkväll med grabbarna grus. Alltid rätt att prioritera familjen dock. Ja, just ja, höll ju på glömma. Vi fick ju träffa en viss Paolo som bjöd in oss backstage och på efterfest också. Har sina fördelar att ha en storebror som jobbar som säkerhetsansvarig på Robinsoninspelningarna. Kan väl sammanfatta kvällen med sex, musik och våld sånär som på sexet. Eller? Vad hände egentligen på efterfesten?

En av många lättklädda damer backstage. Lille Paolo och jag.

Galans roligaste fight.

Kyla

Så var ännu en tripp till Skellefteå gjord. Den har gången med halva klanen i Stockholm för att kolla UFC. Visst hade det varit kul men längtan efter ungarna fick sista ordet. Dessvärre fick man bevittna en skitförlust mot HV som kunde gått annorlunda med Haderlöv i kassen, och ett fungerande powerplay. Men förlust är bra för ödmjukheten. Tillbringade sista dagen med skyltsöndag och massor av folk! Mysigt men kallt, -19. Speciellt med långkallingarna tryggt nerpackade i trunken ... hemma. Tack till Tudde och Carro för god mat och gott sällskap! Ses!

Ny sheriff i stan ...

Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det. Med två av the brothers i huvudstaden har jag bjudit in Thony som gästskribent på bloggen. Den här gången hoppas jag få lite återrapportering från fighting galan nere i Stockholmo där det förmodligen blir både blåtiror och skrubbsår. Hoppas ni får en trevlig helg grabbar! Själv ska jag och Mr. T umgås och tillsammans avnjuta ännu en SAIK match, tyvärr inte från läktaren men från en betydligt skönare soffa, kanske snacks också? ... ;)

Harry Potter har biopremiär och verkar dra folk, och eftersom man har barnasinnet kvar behövs ju inga ursäkter för att gå och se den. Å andra sidan har jag inte sett föregångarna heller, men det kanske man inte behöver. Hoppas ni får en god helg folks!

Revanch!

På fredag styr jag kosan norrut mot Skellefteå, medan Anna och barnen åker till Åsarna på draghundsläger. Längtar efter ungarna och ser fram emot ett mysfika på stan när jag kommer upp! Hade gärna sett matchen mellan älskade SAIK och modo, men tänker avnjuta den i soffan på Canal+ . Bjussar på ett sammandrag med en liten tanke till den "expert", som i sin ofantliga visdom såg Skellefteå som ett slaget lag redan innan säsongen startat. KISS MY ASS! Kan hänga en mistel där om det skulle kännas bättre ...

  

Rök & Kemveckan börjar lida mot sitt slut, två stora övningar i morgon som kommer att avslutas med god middag i gott sällskap. Alltid roligt att få träffa kollegorna från övriga landet, utbyta tankar, funderingar och givetvis snacka en massa skit!

Turn n´ Burn

Så var det dags för den årliga repetitionen i brand och kem för räddningsdykarna. En vecka med allt från brandsläckning till läcktätning och kemsanering. Jävligt kul, även om det kan bli både kallt, vått och emellanåt väldigt VARMT! Bilderna är från en tidigare repvecka på Sandö, där vi ska vara även i år och kånka dockor och dra slang. 

Som uppladdning inför veckan, drog undertecknad och löpkompanjonen Micko ut på en löptur, och för en gång skull börar det kännas bättre i kroppen. Halleluja! Till helgen drar Anna och barnen till Åsarna för skidträning med draghundsgänget. Bussförbindelserna får avgöra om jag åker söderut eller norrut. Men en dag i taget! Njut av stunden, även om det är sunday bloody sunday ...

Sweet Saturday September

Ska på fest i kväll och smånynnar på en helt sjukt skön version av svenske rapparen Petters låt "Mikrofonkåt". Brukar inte fastna för svenska produktioner men "Så mycket bättre" är faktiskt vad namnet antyder. Så mycket bättre! Ska ut i löpspåret och ta igen lite från totalfiaskot i skejthelvetet, sen dusch, en bit mat och wisky

Tattoo

Har gått och funderat  på en tatuering under en ganska lång tid och efter att ha sett både Miami Ink och LA Ink, har inspirationen inte minskat precis. Det här skulle ju kunna kvalificera under 40-års krisen men frågan är hur länge jag ska kunna skylla på den för alla dumheter jag hittar på. Har ju redan köpt en båge ... Tyvärr har man ju sett en del skräckexempl. Minns en permis i Tel Aviv, (minns och minns ..), som slutade med ett bandage på armen på en av gruppcheferna. Under stort jubel och till sin egen fasa hade han tatuerat en stor jävla tjur, från armbåge till axel, som står på bakbenen och frustar rökpuffar ur en ringbeklädd mule.

Vill inte ha ett dussinmotiv eller nån japansk instruktion som tydligen kan betyda vad som helst. Vad det än blir ska det vara personligt, ha en innebörd och något jag kan känna mig nöjd med, oavsett trendförändringar. Just nu skulle drömmen vara att få boka en tid hos det här gänget ...

Skate or Die

Ett tryck som figurerat på många skateboardåkares T-shirts. I kväll kändes det mer som "Skate and Die" ... Please!!! Fy F@n vad jobbigt! Och som den über nybörjare man är blev det ju inte bättre av man fick sällskap av hela Härnösands draghundsklubb. Medan barn och pensionärer gled förbi med lätta tag, stakade en annan på som en jävla passgångare med svår ledgångsreumatism. Hade man haft vallat för bakhalt hade det gått fortare att backa genom hela spåret. Tittade på pulsklockan för att se hur långt jag åkt, men förmodligen gick det så långsamt att den gick över i vanligt klockläge. Glad att inte batteriet tog slut innan jag var framme ...

MEN! Tänker inte ge upp, lika bra att börja från början och teknikträna ... där ingen ser en ... Risken är väl bara att det kommer att ligga avbrutna stavar lite här och där i skogen. Nu väntar en varm dusch, och den sedvanliga känslan av träningsvärk som kommer smygande. Förmodligen på ställen man inte trodde man hade muskler på.

Sådär nöjd som man kan känna sig efter ett pass, är jag INTE! Kör ett löparpass i morgon istället för att bygga upp självförtroendet igen.

Bilderna kommer från SM i draghund i vintras. Jättehärligt väder, skön stämmning och duktiga åkare.

Pulsklocka, the shit!

Fått lite funderingar på vad teve-spel har på en sida som skrubbsår att göra, av mina läsare. Och för den som inte sett mig och mina brothers spela teve-spel kan frågan vara berättigad. Men den som sett och HÖRT oss, har förmodligen också duckat för muskulor, petflaskor och annat löst föremål. Risken för blodvite ligger ständigt runt hörnet ...



MEN! Nu är det inte teve-spel som är på tapeten, utan en pryl undertecknad sneglat lite nyfiket åt under en tid. Pulsklockan. Under våren och sommaren har mina träningskompisar kutat runt och "blippat", jämfört puls, tider och sträckor. Själv har man nöjt sig med blodsmaken i munnen, till jag fick en egen, av min sambo. Premiären blev i kväll och helt plötsligt fick träningen en helt ny dimension! JAAA! Givetvis borde jag fattat det för länge sen, men även gamla hundar kan lära sig sitta. GPS, pulsklocka, snittfart/km och en massa extrafunktioner gör både träningen och tävligen roligare! Nu ska jag bara lära mig alla funktioner. Har pillat på den i omgånger men får nog köra en RTFM innan tålamodet tar slut. Stort tack till Micko som tålmodigt hjälpte mig igång. Kan bara varmt rekommendera den!

RTFM? .... Read The Fucking Manual ...

Vinterträning

Vintern har kommit men om den stannar är en annan fråga. Ena stunden snöar det och är kallt, andra stunden, övergår det i regn. Ungarna och hunden uppskattar snön, och visst är det lite mer stämmningsfullt och ljusare med lite snö. Men det räcker med lite ... Tillbringat förmiddagen med en timmes skogspromenad med sambo och hund. Härligt men tungt för benen. Enya har inga problem med föret, utan skuttar runt som Tiger i Nalle Puh, käkar mossa och pinnar som det vore lördagsgodis. Tror att hunden har alla bokstäver i alfabetet, men hon kommer att bli en hund att räkna med när hon är stor nog att tävla. Har bestämt mig för att komplettera vinterlöpningen med längdskidor, nu gäller bara att hitta prylarna!

Kört första gympasset på ett renoverat badhus, och har träningsvärk alá old school i hela kroppen. Känns som man säckat ihop en aning, efter nästan två månader med skrot i kroppen som inte vill släppa. Kommer att köra ett striktare kostprogram framöver, även om det är taskigt tajmat med julborden som är på intågande.

Otåligt

Till helgen blir det ett försök till löpning, underlaget får styra. Väntar OTÅLIGT på leveransen av COD Black Ops, men jantelagen försäkrar sig om att lidandet ska vara in i det längsta.

Fick följande MMS av en kollega; Grymt bra, kan säkert bli någon timme framför tvn.

Tur att man har omtänksamma kollegor som delar med sig av glädjen, när ens egen postlåda GAPAR TOM! Inte helt riktigt, de sedvanliga räkningarna hittar ju alltid fram i tid ... *suck*

Tänker försöka ge mig på längdskidor i vinter, men kommer hålla mig till klassiskt, än så länge. Provade Annas skejtskidor i förra vårvinterns snömodd, och tyckte det var SKITJOBBIGT! På sätt och vis bra, ur ett träningsperspektiv, men det kändes som benen skulle brinna upp, redan efter några kilometer. Säkert en teknik och underlagsfråga. Sist jag åkte skidor var i lumpen och då var det mest efter bandvagn. Inte speciellt jobbigt. Men vem vet .. om något år kanske man åker efter en hund istället ...

Sweet!

Skulle det vara så att det dröjer innan jag svarar, är lite kort i tonen, lätt anfådd, kanske lite irriterad. Ha överseende det är inte på grund av dig! ... 

Vi vill meddela dig att din order idag har levererats ut från vårt lager, vilket innebär att du bör ha leveransen inom 1-2 arbetsdagar.

Det som levererats till dig är följande:

Artikelnummer	Antal	Benämning
3009800783	1	Playstation 3 - Call of D

Derby

Åter från ett norrlandsderby mellan Timrå och Modo. Calle och Axel fick se sina favoriter slagna med 4-1 i en match som helt dominerades av Modo, från första perioden. Men vinst eller förlust spelar ingen större roll i de här samanhangen. För grabbarna blev det ett kul minne och en laddning inför den egna hockeyn. Själv hade jag blicken ständigt fäst på resultat tavlan för matchen mellan SAIK och Södertälje. Och ska sanningen fram bidrog den till en större spänning än livematchen. När Modo klappade i 4-1 målet i slutet på tredje, var det inga problem och se vilka i publiken som var Timråanhängare. Sista fem minutrarna gapade det stora hål i publikhavet.

Men en sak kan man inte ta ifrån Timrå och det är deras hängivna klack som ger gärnet, hela vägen in i kaklet! Faktiskt imponerad. Tack till Göran och Calle för gott sällskap och en trevlig kväll! Nu väntar sängen och Jonny the Blund.

Won´t back down!

Så jävla jobbigt när huvud och själ skriker efter träning och varje gång jag sväljer känns som jag tagit en klunk lut. Naturmediciner och halstabletter i kombination med te och kaffe står på behandlingsmenyn. (Jo smuttat på en wisky också). Men träningsuppehållet efter Lidingö verkar ha öppnat för ett fökylningsbakhåll, vietcong style. Plötsligt känns det bättre, och precis som när man fått lön och sen betalar räkningarna, är man nere på noll igen.

Får bli ett gnällinlägg men till helgen ska jag vara frisk nog för ett löppass i lugnt tempo, mest för att få igång kroppen och bekanta mig med den jättefina pulsklocka jag fick i present. Men fram till dess får det bli Ove Rytters bok och några armhävningar med jämna mellanrum. För när man är nere för räkning, finns det bara en väg ... Upp!

Inspiration

En födelsepresent i efterskott från mina vänner och en uppskattad sådan! Ove Rytter är en genomproffsig kille som länge varit en profil i fitnessvärlden. Och vad kan vara med inspirerande än att se en så vältränad 50 plussare köra på så det ryker. Gym och träningssuget är på topp och efter den här veckans seglats blir det raka vägen till gymmet och lösa nytt årskort. Har haft en träningssvacka under oktober med mycket skrot i kroppen och många åtaganden. Men nu finns ju inga ursäkter och herr Rytter har satt ribban för beach 2011 ...