Så jävla jobbigt när huvud och själ skriker efter träning och varje gång jag sväljer känns som jag tagit en klunk lut. Naturmediciner och halstabletter i kombination med te och kaffe står på behandlingsmenyn. (Jo smuttat på en wisky också). Men träningsuppehållet efter Lidingö verkar ha öppnat för ett fökylningsbakhåll, vietcong style. Plötsligt känns det bättre, och precis som när man fått lön och sen betalar räkningarna, är man nere på noll igen.
Får bli ett gnällinlägg men till helgen ska jag vara frisk nog för ett löppass i lugnt tempo, mest för att få igång kroppen och bekanta mig med den jättefina pulsklocka jag fick i present. Men fram till dess får det bli Ove Rytters bok och några armhävningar med jämna mellanrum. För när man är nere för räkning, finns det bara en väg ... Upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar