Solsken och frusna skinkor ...

Gårdagens skejtpass slutade med en frusen men dock vinbärsdoftande gluteus maximus, sedan korken på vätskebältet började läka. Märkte det först, när den mysigt jumma vinbärsdrycken började svalna i den 10 gradiga kylan och jag skulle huka mig frammåt i en efterlängtad nedförsbacke ... Efter 5 km var värmen helt borta. Att skejta med kallingarna fulla i vinbärssaft, jagad av en gubbe som åker klassiskt ... fy fan! Men skam den som ger sig! Ett par nedkylda, smått frostskadade skinkor ska inte stå mellan mig och segern i racet som min "motståndare" förmodligen var helt omedveten om. I en av uppförslöporna var han farligt nära. Vet inte om det var syrebrist eller paniken av att bli omkörd av en till synes 70 årig gubbe. Men jag funderade allvarligt på att vända mig och påtala att jag inte bajsat ner mig, det är "bara vinbärssaft" ... Valde att bita ihop och kämpa på istället ... Efter 8 kilometer var segern säkrad och den lilla skvätt saft som inte letat sin väg ner i brallorna, fick fukta strupen. Kanske skulle prova en vätskerygga i stället, med sugslang. Eller varianten med hjälm och burkhållare ...  

Dagens åkning i slalombacken bjöd på en gnutta eftermiddagssol som påminde om att en ljusare framtid väntar! Jättehärligt före med måttligt långa köer och ett kaffe som smakar som bäst när man kört några åk i backen. Nästan fjällstäming med tjock vit snö som hänger ned från taken. Som toppning på en härlig dag fick SAIK smiska upp Luleå i kvällens derby. I sann sportsmanship anda skänkte jag mina kondoleanser till kollegorna i Luleå, man vill ju ändå vara en god vinnare ... *fniss*

Emmy och Alex är i USA och jag saknar dem otroligt mycket, men det känns ändå kul att de får ett minnesvärt och häftigt nyår i Florida.