Solsken och frusna skinkor ...

Gårdagens skejtpass slutade med en frusen men dock vinbärsdoftande gluteus maximus, sedan korken på vätskebältet började läka. Märkte det först, när den mysigt jumma vinbärsdrycken började svalna i den 10 gradiga kylan och jag skulle huka mig frammåt i en efterlängtad nedförsbacke ... Efter 5 km var värmen helt borta. Att skejta med kallingarna fulla i vinbärssaft, jagad av en gubbe som åker klassiskt ... fy fan! Men skam den som ger sig! Ett par nedkylda, smått frostskadade skinkor ska inte stå mellan mig och segern i racet som min "motståndare" förmodligen var helt omedveten om. I en av uppförslöporna var han farligt nära. Vet inte om det var syrebrist eller paniken av att bli omkörd av en till synes 70 årig gubbe. Men jag funderade allvarligt på att vända mig och påtala att jag inte bajsat ner mig, det är "bara vinbärssaft" ... Valde att bita ihop och kämpa på istället ... Efter 8 kilometer var segern säkrad och den lilla skvätt saft som inte letat sin väg ner i brallorna, fick fukta strupen. Kanske skulle prova en vätskerygga i stället, med sugslang. Eller varianten med hjälm och burkhållare ...  

Dagens åkning i slalombacken bjöd på en gnutta eftermiddagssol som påminde om att en ljusare framtid väntar! Jättehärligt före med måttligt långa köer och ett kaffe som smakar som bäst när man kört några åk i backen. Nästan fjällstäming med tjock vit snö som hänger ned från taken. Som toppning på en härlig dag fick SAIK smiska upp Luleå i kvällens derby. I sann sportsmanship anda skänkte jag mina kondoleanser till kollegorna i Luleå, man vill ju ändå vara en god vinnare ... *fniss*

Emmy och Alex är i USA och jag saknar dem otroligt mycket, men det känns ändå kul att de får ett minnesvärt och häftigt nyår i Florida.

Vinterdag på vårtan

Packade in skibumsen i bilen för en dag i vårkasen med utförsåkning på schemat. Efter att ha fyllt ryggan med kaffe, oboy, korvtermos, bullar och diverse tillbehör var det bara att sätta kursen mot backen. Helt okey före, men någon manchesteråkning blev det inte då vi missade första timmens åkning. Lite folk gjorde att vi slapp långa liftköer, som annars pajar åkningen då backen inte är särskillt lång. Det roliga med Vårkasen är alla man känner som är där oavsett väder. Det finns några hardcorefamiljer som inte backar för skitsaker som halv orkan, minusgrader och snö upp till midjan.

 

Efter någon timmes körning blev det dags för den sedvanligt näringsfattiga, men ack så enkla varmkorven. Nedspolad med oboy visade mätaren på full tank, och sen var det bara att gå loss på backen med nya tag ... och hopp!

Axel satsar på en 360 som blir en 180 som slutar i djupsnön under glada skratt och tillrop. Tack till Malin som bärgade honom ur snön!

Själv känner man hur det värker i knäna när man ser ungarna fara genom luften och landa helt oberörda. Givetvis kunde man ju inte låta bli och prova, efter det att man förvissat sig om att inga vittnen finns närvarande. Men den forna glansen har falnat och likstelheten har börjat göra sitt inträde i kroppen. Det kan ju också spela in, att man de första 20 åren av aktiv träning, kan summera stretchingpassen på ena handens fingrar ... finger.

Lavinbjörn ...

Trots att det snöade mer från sidan än från himlen, trotsade vi blåsvädret för en utlovad slalompremiär i hemmabacken. Axel hade ett par twintip som behövde testas och en del överskottsenergi att göra sig av med och den här gången hade även jag det ... Även om periärvädret för skidklubben inte var det bästa, så var ändå uppslutingen god. Med röda kinder och näsor dök det ena bekanta ansiktet upp efter det andra. I blåsten och snöandet blev föret en kombination av pistat och pudersnö med en del förrädiska sladdvallar men kul var det! Utbyggnaden av fiket blev bra med ännu mer utrymme för skiduthyrningen och de som vill byta om från pjux till skor och tvärt om.

Allt eftersom tiden gick började folket lämna backen och i slutet hade vi nästan den för oss själva. Lite surrealistisk med en folktom backe, liftar som går och musik som brölar ur högtalarna. Kändes som pistvakt, det enda som saknades var brölet från självaste lavinbjääärn.

Efter en kopp kaffe och en läsk i lilleman körde vi några åk till innan det var dags att dra sig hemmåt för att avnjuta lite hockey i TVsoffan, och känna hur värmen börjar hitta tillbaka i tårna. Nästa gång blir det brädpremiär, förhoppningsvis i lite bättre väder ...

Den här stod parkerad i uthyrningen. Ska snacka med ägaren och förhoppningsvis kanske vi kan få med oss Bella till backen för en provkörning. Det är faktiskt så att man blir sugen själv, ser riktigt cool ut och jä#¤ snabb! Såg ingen mugghållare för termosmugg men det borde gå fixa ... 

Julefrid

Så var den här, doppardagen. Alla luckor sprättade, alla fyra ljusen tända, alla paketen under granen staplade och förbindelseprov med tomten upprättat. *Check* Och när allt är klart ... Julefrid! Tomten som ungarna skulle rycka skägget av fick behålla det även det här året, vilket var tur för dem, för även det här året hade tydligen ungarna varit snälla. Även jag ... Tomtens underrättelsetjänst verkar inte vara den vassaste, men what the heck! Mr. Bore som enl. uppgift jobbar för kraftbolagen håller kvicksilvret nere för räkning rejält. Men om man ska tro metrologerna på YR.no ska det bli varmare till nyårshelgen. Förhoppningsvis ska det ge mig möjligheten att prova sketskidorna, min älskade sambo låtit tomten gömma under soffan. Känner suget!

 

Ljuset den här tiden på året kan bjuda på riktigt coolt bildmaterial, men när tempen ligger på -26 blir man snabbt bekväm, (åldern). Fick bli lite kamerafippel i värmen från hemmets härd. Ska spara ihop lite slantar till ytterligare objektiv. Både ett macro och ett vidvinkel står på önskelistan. Det sistnämda verkar vara mäklarnas favvo. Varit på visningar där rummet som på bild såg ut som 40 kvadrat, knappt rymmer fyra pers. What you see, is not always what you get. Vilket för övrigt, även gäller julklappar ...






Annandagen öppnar skidbacken. Längtar! Skulle vara otroligt skoj att få åka till fjällen igen, men tiden verkar tyvärr inte räcka till. Brädan ligger och väntar uppe på vinden, snart .. snart!

Back in the days

Det är över 30 grader varmt, på radion skvalar arabisk pop och solen är på väg att lämna himlen. Det något skräckslagna leendet hos den här killen, beror till stor del på det faktum att två dive bums, en minut tidigare, var på väg att lämna bilen, medan hastighetsmätaren fortfarande visade på stadiga 100 km/h. Att komma på idén att omförhandla det överenskomna priset med två rejält trötta, (inte helt nyktra), dykare som precis anlänt Egypten, en plånbok fattigare var kanske inte det brajtaste. Men det unika med den här bilden är faktiskt det faktum att den här liraren till skillnad från alla ... ALLA bilförare i Egypten har bägge händerna på ratten, (för stunden). Normalt ligger en hand ständigt på tutan medan den andra används för att ömsom styra, ömsom gestikulera. 

På frågan om säkerhetsbälten, förvandlades hela fejset till ett frågetecken. Varför säkerhetsbälten!? Med en nick mot Koranen som ligger på den fårskinsklädda instrumentpanelen förkunnar vår kille att säkerheten redan är ombesörjd ... Under den fortsatta resan råkar Gunte dessutom vifta ner den guldinramade backspegeln vilket håller på ta ända i förskräckelse. Medan Gunte försöker sätta tillbaka spegeln bjuppar jag på medhavda M&M som faller vår chaffis i smaken så till den grad, att han fyller bägge bröstfickorna på sin svettiga skjorta och nöjer sig med det som betalning. Både för resan och sveda och värk på backspegeln. Första hotellet vi bodde på hette Ela-Rosa, ett gammalt kolonialhotell där frukosten bestod av en långpanna med bönor ... och flugor. Men va fa .. vi var där för att dyka. Frukostproblematiken löste vi genom att ta på oss finaste skjortan varje morgon, knalla över till finhotellet tvärs över gatan och med självsäker min hugga in på deras frukostbuffé istället ...

 

Röda havet är för många sportdykare världens bästa dykvatten med ett otroligt stort utbud av dykcenter och arrangörer med variernade kvalitet och utbud. Jag och Gunte hakade på ett egyptiskt dykcenter där vi kunde extraknäcka lite som guider mot att vi fick sköta oss själva, vilket funkade bra. Vår skeppare var en gammal sjöbuse som kunde sina hemmavatten och första gången jag kom ombord noterade jag att det varken fanns sjökort, gps eller plotter, inte ens en kompass faktiskt. När jag frågade honom efter sjökorten log han med hela ansiktet och pekade med fingret mot huvudet ... tryggt. Men på något sätt hittade han de rev vi skulle till, och hem igen. Alltid med ett leende på huvudet, härligt bekymmerslös.

Ett skönt avbräck från de kalla vattnen i nordnorge! "The Crazy Swedes" som skepparen kallade oss, efter ett dyk på en av de patrullbåtar som sänktes under sexdagarskriget, ett dyk som faktiskt resten av gästerna fick vänta på, medan Gunte och jag fick privilegiet att titta närmare på vraket. Men hur bra än dykningen är i Röda Havet eller Norge för den delen, har Sverige i särklass världens bästa vrakdykning! Lite nostalgi så här i vinterkylan ... Borta bra men hemma bäst! Hörs!

Road rage

Resan upp till Skellefteå blev en av de värre jag varit med om. Torr i ögonen efter att ha stirrat in i snöröken och spanat efter bromsljus och plötsliga möten i 35 mil. Dessvärre hade inte alla lika tur som jag. Strax norr om Umeå ringlade köerna långa efter en seriekrock med flera bilar inblandade i sydgående körfält. Visst har jag gnällt över vajerräckena ur ett motorcykelperspektiv men den här gången är jag ganska säker på att de räddade liv i det mötande körfältet. Längre norrut blev det än värre med ännu tätare snörök och fler avåkningar.

Den här dagen var inte lastbilschaffisarnas dag, speciellt de utländska, men som en bärgare i Skellefteå marknadsförde sig; "your crash, my cash" ... Efter att ha krupit fram till stan var det skönt med en kaffe på favvocafét och vem stod före i kön om inte SAIKs coach i egen hög person. Måste varit ett tecken! Jag menar, en annan har ju varit ute på hal is hela förmiddagen ... Det blir en natt på hotellet och frukost innan jag ska ta ett julfika med ungarna på stan. Få tillbringa kvällen med dem var värt varenda kilometer i snöh---vetet! Kör försiktigt efter vägarna! Nästa inlägg lovar jag att ha lite positivare ton. Det lackar ju trots allt mot jul.

Julstress ...

Julen står för dörren och den som sätter 1000 spänn på en grön jul och kammar hem vadet, kommer definitivt aldrig att behöva jobba igen! Snön vräker ner och tillsammans med en frisk vind bildar den härliga vallar tvärs vägarna. Att julen egentligen handlar om en kille som blev uppspikad på ett kors, begravd i en grotta för att sedan återuppstå från de döda känns avlägset mellan hyllraderna i leksaksbutikerna ... Eller va fan ... Det kanske är orsaken till att vi firar halloween!?

Nu kan ju folk tro att man hatar julen men ICKE! Dock kan man ju säga att man i sina unga år, blev lätt traumatiserad när farsan med en jättekudde innanför västen, och tomteskägg fulla ansiktet lyckade slå sönder vardagsrumsfönstret. Detta i ett försök att överrösta radion som morfar spelade på högsta volym. (döv)

Nåja! känns som det blir att koka kaffe i den stora termosen till resan norrut och träffen med ungarna. Något jag ser fram emot otroligt mycket! Det finns inget paket i världen som skänker större glädje än att få krama om dem och njuta av varje minut i deras sällskap.



Nora har varit och tävlat i draghund i Bergeforsen där hon tillsammans med lagkompisen Emmy knep en tredjeplats! Kanonjobbat! Själv var jag ute i spåret under gårdagen och kunde med ett stort leende på läpparna konstatera att jag varvade två andra åkare! Sweet! Längtar redan till nästa skidpass! =)

Längtan

Utanför fönstret faller snön från en jämngrå himmel där den enda trösten är att termometern visar på behagliga temperaturer. Just nu kan sinnensstämningen sammanfattas i ett ord; Längtan. Har tappat lusten på vintern och drömmer mig bort till grönt gräs, öppna vatten och givetvis en motorcykel som står och väntar i ett garage. Det får bli lite mer sommarbilder att vila ögonen på, i väntan på våren. Jag har ju en dröm om att få bygga ett fritidshus och har ju hittat några drömlägen, här vid klubbsjön vid smitingens havsbad. Men drömma är en sak, bygga en annan och bygglov något HELT annat ... Får fortsätta bläddra i hustidningarna ..

Nä, färdiggnällt! Visst har vintern sin tjusning speciellt vårvintern med utförsåkningen, lift upp, åka ner med ett minimum av denna jä... stakning. Och var smakar kaffe och nygrillad hamburgare som bäst om inte i en nypistad backe? Bakslaget med barnas uteblivna nedresa får bli en uppresa till veckan om allt annat funkar. Längtan är som sagt ordet för dagen, och en roadtripp till Skell är aldrig fel!

Hav och Själ

Sent, borde sova. Men så hittade jag några av de bilder jag tagit vid ett av mina favoritställen vid havet. Just nu saknar jag den platsen, där man kan stänga av mobiltelefonen och bara försvinna för en stund, läsa en bok eller bara vandra iväg i tanken. Titta rakt ut i horisonten och bara ladda batterierna.

Dags att plocka fram kameran igen, gillar att fota och hitta motiv. Någon Bingo Rimér lär man ju aldrig bli ... *fniss* 

Crusin 4 Brusin

Missade gårdagens fight mellan Georges St. Pierre och Josh Koscheck men får ändå ta av mig hatten för St. Pierre som vann matchen. Helt nöjd var han tydligen inte, då segern mot trash-talkern Koscheck inte blev på submission eller KO.  

Frågan återstår ändå; vem led mest under helgen? Koscheck som fick käka upp sitt skitsnack eller Boork som fick genomlida ännu en norrländsk seger. Själv fick undertecknad skulden för en godis i halsen, (dock inte på Boorken), då Skellefteå dönade in 3-1 målet, mot Färjestad. Jaa .. jag lever mig in i matcherna ... 


Den egna träningen har bestått av skidåkning och det verkar ju ta sig. Fortfarande så kass att jag ännu inte kan skylla på utrustningen, men idag har jag lärt mig betydelsen av den där mojen längst ner på staven. Den fyller faktiskt en funktion! Den här gången var det jag som var nära på hamna i diket då staven med jämna mellanrum bara försvan ner i snön. Men skam den som ger sig!  

Kallsup och bakhalt

Gårdagen gick i kylans tecken då vi genomförde en rutinövning i det som är vår vanligaste uppdragsdykning, isdyk. -15 i luften satte både material, fingrar och uthållighet på prov. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" brukar vara den vanliga dängan, vi har rationaliserat ner den till; "Dum, Frys". Det är i förberedelserna framgången sitter. Stort tack till Patrik som upplät sitt hem och kök under dagen. Jäla mysigt ställe, och goood mat!

Matchen mellan SAIK och Timrå bjöd på sann underhållning! Förlängning och straffar som avslutades med seger till laget från guldstaden. Kändes lika fint som träningsvärken i benen efter försök #2 i skidor. Det roliga med att ta upp något nytt är utvecklingskurvan som i början går brant upp. Den här gången var det jag som åkte ifrån någon ... Ok, det var en tant ... och ett barn .. ungen hade ramlat .. MEN skitsamma! Det går frammåt! Tar en vilodag framför 47" aren med en kaffe i näven.

Mean Streak

Det lackar mot jul och den här gången är det inga problem att fylla önskelistan! Har googlat MC handlare, coola custombyggen och känner hur inspirationen flödar. Önskar bara att kassaflödet vore detsamma ... Har fastnat för den sjukt sköna serien "Sons of Anarchy" som inte gör hojåkarsuget mindre. Nu gäller det bara att förklara för min UNDERBARA, (japp fjäsk), sambo att ett wide tire kit står högt på julklappslistan.
 

Kommer att göra vissa mindre modifikationer redan i sommar. Har redan ett V&H system med gryymt muller som säkert kommer reta upp grannarna. 40 års kris ... Sweeet!

I övrigt kommer gymmet få regelbundna besök framöver. Skönt att komma igång igen och sneglar så smått på en sandsäck. Tyvärr finns det ingen boxningsklubb i stan, saknar sparringen.

Sjörapporten

Så har en klen vintersol letat sig upp över horisonten för att kasta lite ljus över ett isfritt bottenhav. Nattens snöande har klätt däcket i ett vitt täcke som sakta börjar övergå i is. De närmaste timmarna har bestått av snöröjning, knacka is och rensopning av däcksbåtar. Nu väntar varmt kaffe och för vissa, torra kläder ...

Biggest Looser

Chocken har släppt och nederlagets bittra eftersmak har börjat lämna munnen. Hemmalaget fick en käftsmäll som de inte lyckades hämta sig från under hela matchen. Någon skräll tycker jag ändå inte att det är. Såg Modo smiska upp Timrå rejält, med ett rutinerat spel av ett lag som äntligen tycks ha lämnat prestigen på hyllan, och som spelar hockey, för att det börjar vara roligt igen. Dessvärre fick jag följa matchen på text-tv vilket inte gjorde saken bättre. 

Bland medgångssupportrar och läktarexperter gnälls det förstås om tränarbeslut och dommarinsatser, men vad göra? Ibland måste man gå "all in", när varje match handlar om seger. Grattis får jag väl säga, även om det tar emot, men det kunde ju varit värre. Det kunde ju varit Djurgården ... :)

Börjat hitta tillbaka till gymmet men saknar faktistkt den gamla hederliga sandsäcken! På menyn står proteindrinkar spetsade med pumpakärnor och krossat linfrö. Mumma för magen! Dags att dra på löpartightsen och dra ut i vintermörkret. Pulsklockan? Japp! Har äntligen börjat lista ut hur den funkar!