Hundsim

Det fick bli en kväll med hundsim för Enya som blivit ett riktigt vattendjur efter hennes sommarkollo hos Anna & Anders. Att hon också lärde sig sova i sängar, soffor och äta vid bordet får vi väl ta som en ... "bonus" Hur som helst är det otroligt roligt att se henne utvecklas från vattenrädd till ett vattendjur som i strandkanten visar samma otålighet som när hon får på sig draghundsselen. Stallarna som ligger 1,5 mil från stan är en jättefin badsjö med bra brygga och skön temp i vattnet. Men bästa stället är ändå Gaviksfjärden.



Nedräkning

Lidingöloppet börjar närma sig och det har blivit hög tid att toppa formen! Däremot är jag hopplöst sent ute med att fixa boendet. Hade hoppats få tag i ett hotell ute på Lidingö men det verkar stenkört. Kvällens löpning fick gå efter elljusspåret i lätt duggregn. Bortsett från boendefrågan känns det bra! Ser fram emot att få nöta armbågar i ett tre mil långt kött-tåg ...

Ulvön

Stekarhyllan på Ulvö hotell med utsikt över hamnen och hotellpoolen.

Dagen har tillbringats på Ulvön i strålande sol och härligt sällskap! Den här dagen fick downhillcyklar, klättergrejor och fotbollsskor stanna hemma till förmån för kaffetermosar och gokakor. För första gången på mycket länge var nästan hela släkten samlad för att fira Lasse och umgås över en lunch på Ulvö hotell.



Till Ulvön kan man ta sig med turbåt från både Ullånger, Docksta, Köpmanholmen och Mjällom, beroende på vilket väderstreck man kommer ifrån. Snabbast går det från Köpmanholmen. Har man tid och lust ska man givetvis göra ett besök på Trysunda också, en liten pärla norr om Ulvön.

Det är såna här dagar svensk sommar slår svettiga turistorter, prånglande försäljare, trötta guider och smaklösa resturanger. Hoppas att entrepenörandan inte slocknar och att de bofasta på ön som motsätter sig utveckling, förstår att den även tar med sig ökad service och med den, trygghet och fortlevnad. Ulvön väcker lusten att bli lite av en robinson ... En stekar-robinson



Vertigo

Foto: VIA FERRATA www.viaferrata.se

Mer än en gång har det kliat i klätterfingrarna när jag passerat Skuleberget och den massiva brant som vetter mot E4an. Den här gången förstod nog inte ungarna vad de tackat ja till förrän det var försent. Det blev en uppskattad klättring som gav mersmak! Helst på helt egna villkor, men den här resan gjorde vi tillsammans och det här är vår story;

Back in Black

Tillbaka i garaget efter en tid på Northbikes intensivvårdsavdelning. Hämtningen från Sundsvall började i strålande sol på vägen ner i bil. Den slutade i åskregn på vägen hem.
Och det skulle väl funka om det inte vore för att jag körde i öppen hjälm ... Men är huvudet dumt får fejjan lida. Kändes som en snorunge med världens största lungor, sköt ärtor i plytet, hela vägen hem. Vatten är hårt i hundra knyck. Kunde ändå inte låta bli att flina, vilket genast belönades med ett stenhårt proteintillskott som lämnade en liten vinge mellan framgaddarna.


Nåja, den är hemma nu! Back in black.

Ps. Checka in workster.se en ny länk till kläder för såna som oss!
Micke i farten.

Sex med gudarna!

Visst, undertecknad är medveten om att dagens bloggande, facebook och twittertider är en sjukdom. Ett oändligt förskönande av skryt och det perfekta livet man egentligen tror sig leva. Ibland inträffar dock saker som man bara vill och måste få dela med sig av. I synnerhet om man får svindel då man står på stegen och målar om sommarstugan. Men plötsligt händer det som trissreklamen säger. Man bestämmer sig för att övervinna rädslan och bara njuter av sin death wish, full throttle. Den här kicken är obeskrivlig för en stackars höjdrädd sate som jag. Nynnade på Magnus Ugglas "Vittring" hela vägen upp till rätta hopphöjden. Men visst, pupillerna växte till discgolfar då planet öppnades, det kändes som man hade två körsbärskärnor i trosorna. Man hamnar i trans, en adrenalinpsykos. Första två sekunderna känns som en evighet, accelerationen är enorm och upplevelsen kan närmast liknas vid en käftsmäll. Sen inser man att man är free fallin' och det känns som tarmarna dansar rockring runt midjan. Kicken är total, ingen känsla i världen toppar den. Trodde inte jag var förmögen att känna en sådan lycka. Så jag bjuder på lite bilder. Kärlek till dig broder, ja, till er alla läsare av denna blogg. Att säga att man inte fruktar något är bullshit. Alla är vi rädda för något. My greatest fear är höjder. Att våga övervinna den fruktan känns stort. Ibland är livet underbart! Ett stort tack till min guardian angel Micke på UFK som lät mig uppfylla denna dröm. Min kick är din kick, visst var det så vi sa? Tack till Fredde som förevigade detta ögonblick uppe i luften med oss. När det finns såna instruktörer känns det rätt givet. Jag kommer att hoppa igen. Adrenalin är trots allt den enda drogen som är tillåten att missbruka.