Packade in skibumsen i bilen för en dag i vårkasen med utförsåkning på schemat. Efter att ha fyllt ryggan med kaffe, oboy, korvtermos, bullar och diverse tillbehör var det bara att sätta kursen mot backen. Helt okey före, men någon manchesteråkning blev det inte då vi missade första timmens åkning. Lite folk gjorde att vi slapp långa liftköer, som annars pajar åkningen då backen inte är särskillt lång. Det roliga med Vårkasen är alla man känner som är där oavsett väder. Det finns några hardcorefamiljer som inte backar för skitsaker som halv orkan, minusgrader och snö upp till midjan.
Efter någon timmes körning blev det dags för den sedvanligt näringsfattiga, men ack så enkla varmkorven. Nedspolad med oboy visade mätaren på full tank, och sen var det bara att gå loss på backen med nya tag ... och hopp!
Axel satsar på en 360 som blir en 180 som slutar i djupsnön under glada skratt och tillrop. Tack till Malin som bärgade honom ur snön!
Själv känner man hur det värker i knäna när man ser ungarna fara genom luften och landa helt oberörda. Givetvis kunde man ju inte låta bli och prova, efter det att man förvissat sig om att inga vittnen finns närvarande. Men den forna glansen har falnat och likstelheten har börjat göra sitt inträde i kroppen. Det kan ju också spela in, att man de första 20 åren av aktiv träning, kan summera stretchingpassen på ena handens fingrar ... finger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar