Resan upp till Skellefteå blev en av de värre jag varit med om. Torr i ögonen efter att ha stirrat in i snöröken och spanat efter bromsljus och plötsliga möten i 35 mil. Dessvärre hade inte alla lika tur som jag. Strax norr om Umeå ringlade köerna långa efter en seriekrock med flera bilar inblandade i sydgående körfält. Visst har jag gnällt över vajerräckena ur ett motorcykelperspektiv men den här gången är jag ganska säker på att de räddade liv i det mötande körfältet. Längre norrut blev det än värre med ännu tätare snörök och fler avåkningar.
Den här dagen var inte lastbilschaffisarnas dag, speciellt de utländska, men som en bärgare i Skellefteå marknadsförde sig; "your crash, my cash" ... Efter att ha krupit fram till stan var det skönt med en kaffe på favvocafét och vem stod före i kön om inte SAIKs coach i egen hög person. Måste varit ett tecken! Jag menar, en annan har ju varit ute på hal is hela förmiddagen ... Det blir en natt på hotellet och frukost innan jag ska ta ett julfika med ungarna på stan. Få tillbringa kvällen med dem var värt varenda kilometer i snöh---vetet! Kör försiktigt efter vägarna! Nästa inlägg lovar jag att ha lite positivare ton. Det lackar ju trots allt mot jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar