Blod, Svett & Dårar

Reviderade tider blev temat för det här loppet som redan började med ett missat tåg på fredagen. Som den naviva tidsoptimist man är, tror man att syftet med tidtabeller är att folk ska veta när en resa startar och när man ska vara framme. Tydligen var chaffisen på bussen mellan Härnösand och Sundsvall av den mer kontinentala typen; "vi åker väl när den är full" ... Någon panik var det inte ändå, och 40 minuter och 470 spänn senare, satt jag på tåget mot Stockholmo ... och mjölksyran.

Borde vara nöjd över ett fullföljande och tiden 3:13:05 är väl kanske inte den sämsta, men ... Det känns som skit i alla fall. Fjolårets form fanns inte där helt enkelt, och några ursäkter för det, fanns inte heller. Att kolla in killen med prislappen kvar på dojorna, panikmulandes pasta och sportdryck fem minuter före start, skänkte ingen tröst. Målsättningen att komma under tre timmar fick revideras till att ta mig runt, vilket kändes som en förlust redan från början.

Trots det bjöd vädret på sol och en behaglig temperatur på ca. 16 grader. Att åka ner själv på en sån här grej kändes inte som någon större höjdare och jag hoppas att jag får med mig några compadres till nästa år. Fast ensam är man ju aldrig på ett Lidingölopp och med över 20 000 startande blir det inte särskillt ensamt i spåret. Och tiden man springer hinner man se det mesta, från de mest märkliga outfits till folk som både kräks, kissar och bajsar ned sig. Om det räknas som underhållning får väl var och en bedömma efter eget tycke och läggning ...








Ett stort tack till Jessi, Roysan och Kattis som öppnar dörrar och lånar ut sängar till en pastamulande, linnementdoftande, osocial och tävlingsfokuserad dåre från norr. Särskillt tack till Jessi som bara finns där, skjutsar och donar. Du är bäst!

Batman

Kolla in den här killen broder. Helt plötsligt känns vanlig fallskärmshoppning ganska Lasse...

Hundsim

Det fick bli en kväll med hundsim för Enya som blivit ett riktigt vattendjur efter hennes sommarkollo hos Anna & Anders. Att hon också lärde sig sova i sängar, soffor och äta vid bordet får vi väl ta som en ... "bonus" Hur som helst är det otroligt roligt att se henne utvecklas från vattenrädd till ett vattendjur som i strandkanten visar samma otålighet som när hon får på sig draghundsselen. Stallarna som ligger 1,5 mil från stan är en jättefin badsjö med bra brygga och skön temp i vattnet. Men bästa stället är ändå Gaviksfjärden.



Nedräkning

Lidingöloppet börjar närma sig och det har blivit hög tid att toppa formen! Däremot är jag hopplöst sent ute med att fixa boendet. Hade hoppats få tag i ett hotell ute på Lidingö men det verkar stenkört. Kvällens löpning fick gå efter elljusspåret i lätt duggregn. Bortsett från boendefrågan känns det bra! Ser fram emot att få nöta armbågar i ett tre mil långt kött-tåg ...

Ulvön

Stekarhyllan på Ulvö hotell med utsikt över hamnen och hotellpoolen.

Dagen har tillbringats på Ulvön i strålande sol och härligt sällskap! Den här dagen fick downhillcyklar, klättergrejor och fotbollsskor stanna hemma till förmån för kaffetermosar och gokakor. För första gången på mycket länge var nästan hela släkten samlad för att fira Lasse och umgås över en lunch på Ulvö hotell.



Till Ulvön kan man ta sig med turbåt från både Ullånger, Docksta, Köpmanholmen och Mjällom, beroende på vilket väderstreck man kommer ifrån. Snabbast går det från Köpmanholmen. Har man tid och lust ska man givetvis göra ett besök på Trysunda också, en liten pärla norr om Ulvön.

Det är såna här dagar svensk sommar slår svettiga turistorter, prånglande försäljare, trötta guider och smaklösa resturanger. Hoppas att entrepenörandan inte slocknar och att de bofasta på ön som motsätter sig utveckling, förstår att den även tar med sig ökad service och med den, trygghet och fortlevnad. Ulvön väcker lusten att bli lite av en robinson ... En stekar-robinson



Vertigo

Foto: VIA FERRATA www.viaferrata.se

Mer än en gång har det kliat i klätterfingrarna när jag passerat Skuleberget och den massiva brant som vetter mot E4an. Den här gången förstod nog inte ungarna vad de tackat ja till förrän det var försent. Det blev en uppskattad klättring som gav mersmak! Helst på helt egna villkor, men den här resan gjorde vi tillsammans och det här är vår story;

Back in Black

Tillbaka i garaget efter en tid på Northbikes intensivvårdsavdelning. Hämtningen från Sundsvall började i strålande sol på vägen ner i bil. Den slutade i åskregn på vägen hem.
Och det skulle väl funka om det inte vore för att jag körde i öppen hjälm ... Men är huvudet dumt får fejjan lida. Kändes som en snorunge med världens största lungor, sköt ärtor i plytet, hela vägen hem. Vatten är hårt i hundra knyck. Kunde ändå inte låta bli att flina, vilket genast belönades med ett stenhårt proteintillskott som lämnade en liten vinge mellan framgaddarna.


Nåja, den är hemma nu! Back in black.

Ps. Checka in workster.se en ny länk till kläder för såna som oss!
Micke i farten.

Sex med gudarna!

Visst, undertecknad är medveten om att dagens bloggande, facebook och twittertider är en sjukdom. Ett oändligt förskönande av skryt och det perfekta livet man egentligen tror sig leva. Ibland inträffar dock saker som man bara vill och måste få dela med sig av. I synnerhet om man får svindel då man står på stegen och målar om sommarstugan. Men plötsligt händer det som trissreklamen säger. Man bestämmer sig för att övervinna rädslan och bara njuter av sin death wish, full throttle. Den här kicken är obeskrivlig för en stackars höjdrädd sate som jag. Nynnade på Magnus Ugglas "Vittring" hela vägen upp till rätta hopphöjden. Men visst, pupillerna växte till discgolfar då planet öppnades, det kändes som man hade två körsbärskärnor i trosorna. Man hamnar i trans, en adrenalinpsykos. Första två sekunderna känns som en evighet, accelerationen är enorm och upplevelsen kan närmast liknas vid en käftsmäll. Sen inser man att man är free fallin' och det känns som tarmarna dansar rockring runt midjan. Kicken är total, ingen känsla i världen toppar den. Trodde inte jag var förmögen att känna en sådan lycka. Så jag bjuder på lite bilder. Kärlek till dig broder, ja, till er alla läsare av denna blogg. Att säga att man inte fruktar något är bullshit. Alla är vi rädda för något. My greatest fear är höjder. Att våga övervinna den fruktan känns stort. Ibland är livet underbart! Ett stort tack till min guardian angel Micke på UFK som lät mig uppfylla denna dröm. Min kick är din kick, visst var det så vi sa? Tack till Fredde som förevigade detta ögonblick uppe i luften med oss. När det finns såna instruktörer känns det rätt givet. Jag kommer att hoppa igen. Adrenalin är trots allt den enda drogen som är tillåten att missbruka.

Downhill The Movie

Tillslut!

En videokamera, lite konstnärligt barnasinne och ledig tid. Ta en åksjuketablett och håll i tangetbordet. Så kör vi! En film till hittar ni längst ner på Downhillsidan.



Need 4 Speed

Frånvaron av hojen som för närvarande är inlagd på intensiven, (Northbike), börjar göra sig påmind. Det fick bli ett besök på hojbutiken där plötslig kärlek uppstod. Efter lite snack med säljaren får vi se om den är besvarad.

Micke i farten.

Downhill Tour 2011

HULA!

Comeback efter en lägre tids frånvaro får man säga. Under resans gång har det hänt en del. Vi har haft en härlig vinter med massor av skidåkning, hård träning och en hel del träningsläger och tävlingar. Enya har växt till sig men kommer inte att vara med barmarks SM med kickbike då hon fortfarande inte har åldern inne. Vi får se om det blir löpning i stället. Vi har precis kommit hem från en härlig dag i Järvsö Bike Park. En superhärlig dag med cool åkning, massor av svett och skön träninsvärk i benen.

Tyvärr ska jag inte tävla i årets multi, som får stå åt sidan för bröllop, inte mitt eget. Lidingöloppet står kvar på agendan och just nu nöter jag sulorna så mycket det bara går, men inte tillräckligt känns det som. En film är gjord från vårt senaste besök i Järvsö, filar på det sista sen är det bara ta en åksjuketablett och hålla fast i tangetbordet. =)

SM Final II

Ännu en tung bortaförlust för ett Skellefteå som gjort en grym resa till den här finalen. Glömmer aldrig när Skellefteå äntligen kunde ta klivet in i elitserien igen och vilket lyft det innebar för hela Skellefteå. Vi som upplevt dödskuggans dal när AIK fick ta klivet ner i allsvenskan, förstår mer än väl lättnaden som Modo måste känna en dag som denna. Även om jag själv tillbringat en hemresa från helvetet, ensam i en buss med segerrusiga och minst lika pissnödiga Modoiter, gör jag hellre den resan en gång till än att behöva se en hockeystad som Ö-vik tyna bort i Allsvenskaöknen.

Och faktum är att den här resan till final började med en Modoit. En kille som visade hur mycket hjärta och själ betyder för framgång. Det här inlägget är dedikerat den mannen. Respect!

Aqua

Premiär på det nyrenoverade badhuset. Hur skönt som helst med en oas som aktiverar på ett bra sätt. Lukten av badhus plockar fortfarande fram badsuget i kroppen. Kaffesuget också för den delen.

Kvällen är uppbokad på både spinning och styrkepass. Får se om orken räcker hela vägen. Men just nu gäller det att visa ungarna vem som äger på trampolinen! Bomben!!!

Micke i farten.

SM Draghund 2011

Under två dagar i strålande sol, har andra omgången och den avslutande delen i svenska mästerskapen i draghund avgjorts. Själv fick man bidra med att chippa deltagarna innan tävlingsstart, något som är nytt i draghundssporten. Otroligt sugen på att delta! Fick åka upp efter gårdagen och avreagera mig i ett tomt skidspår på Högslätten. Även om sporten är liten i landet är engegemanget bland utövarna betydligt större. Snart närmar sig barmarkstävlingarna och då ska jag f*^n vara med, om så än med en pudel ...

 




























Även den här gången fick Enya stå vid sidan om. Och är det någon som förstår hur hon känner det så är det jag! Det är ju i racet man vill vara och bara explodera! Deltagarna kom från Kiruna i norr till Mora och södra Dalarna i söder. Många bekanta ansikten från barmarks SM och första SM tävlingen i Sveg.

Som oinvig och totalt oerfaren får man ändå känslan att det här är en sport där faktiskt alla kan delta. Där intresset och kärleken till hunden är större, än att till varje pris segra. Säkert finns det undantag även i den här sporten. Men än verkar det finnas plats för rookies som jag, och för att citera ett i tiden känt sångcitat; Here I am, rocking like a hurricae! ... ;)

Alive!

Massor att göra och lite med tid! Skidspåret har fått åtskilliga återbesök och årets första löppass kan föras till handlingarna. Dagarna har blivit längre och längre och numer även varmare och varmare, härligt! Innan snön försvinner ska draghundsgänget hinna med SM arrangemanget på hemmaplan. Själv njuter jag plenty av att se asfaltfläckarna titta fram mer och mer. Längtar till sommaren. Här kommer lite smått och gott från senaste tiden;

MÅLIVAR CUP
Axels andra Mål Ivar Cup i Ö-vik, den här gången med sitt eget lag. Kämpigt, svettigt och den här gången blev motståndet för tufft. Men trots förlustmatcherna samlade han och Calle ork för att helgen efteråt åka till Sundsvall för ytterligare en tvådagarscup som gick bättre. Kul hade de i alla fall. Huvudsaken! Vid diplomutdelningen på Mål Ivar upptäckte Axel till sin fasa att MODOLOGGAN satt på diplomet. Efter viss övertalning tog han emot det ändå. Kanske inte får hedersplatsen hemma på väggen ...

SM DRAGHUND SVEG
Medan Axel spelade cup i Sundsvall, fyllde vi bilen med skidor, sängkläder och käk för en SM helg i Sveg. Där hyrde vi in oss i en byskola och fyllde upp den med ett gäng hundar, ungdommar och vallande föräldrar. Provkörde tävlingsspåret på 5 km två gånger och det var en rejält kuperad bana som bjöd på bra tryck i benen. Fint väder och jättebra resultat för draghundsgänget från Härnösand.

Efter avslutat SM fick klubben chansen att visa upp sina talanger på Hemabdagarna i Vårkasen. Tre ur draghundsklubben ska dessutom få försvara den gulblå hedern på VM i Norge.

HOVGÅRDSGUDINNAN med familj stannade över natten och tillbringade en underbar dag i solen med korv och pinnbrödsgrillning. SMASKENS!!!



Tusen nålar och en massa drag

Enyas pappa, RÅVATJ EKO  var med och tävlade och fick träffa sin dotter.

Vem hade anat att man skulle tillbringa lördagskvällen liggandes på mage med nålar fulla rumpan och ryggen!? Planen var i alla fall definitivt en annan! Att det skullle bli en frukosttallrik som skulle få en på fall hade jag ingen aning om, men en sak är säker. Köket är en dödsfälla! :) Nu hade jag turen att få Timrås egen naprapat att åka direkt från förlustmatchen mot Modo och öppna kliniken. Efter några minuters el-akupunktur bröt han bokstavligt talat skiten ur mig för att sedan skjutsa hem mig. SNACKA OM SERVICE! Stort tack till Strumpan! Tillräckligt pigg kunde jag halta iväg till Nora och Axels draghundstävling som bjöd på massor av härligt väder och ännu mer draghundsfolk.

I Sveriges snyggaste tävlingsdressar arrangerade Härnösands Draghundssport Öbackadraget som är en uttagingstävling till VM i Holmenkolmen. Två heldagar på skidor i frisk luft och sol. (Förutom för undertecknad som låg som en frusen fläskfilé i soffan första dagen) För de minsta var det tävling utan placering som gällde, vilket jag tycker är en bra idé! Tävlingssträckan är 2,5 km för de minsta men ska man summera all åkning under dagarna är vi nog närmare 25 km ...

Nora och Gry ger gärnet i starten på 5 km spåret.

Axel med Keron sätter fart i starten.

Själv fick jag göra min draghundspremiär med Gry för drygt en vecka sedan. Hur kul som helst! Känner hur det suger i träningstarmen men just nu får jag vara glad om jag kan ta en raskt promenad. Blir bara så J** frustrerad av att inte kunna röra på mig. Innan veckann är slut ska jag köra ett skejtpass, det är målsättningen. Men vem vet .. Nästa lördag kanske jag ligger på magen med nålar fulla arslet ...